Luftvägarna består av näshåla, bihålor, svalg, luftstrupe, luftrör och lunglober.
Luftrören är klädda med slemhinnor som på vissa ställen är försedda med flimmerhår. Luften som värms, fuktas och renas när den passerar näsan får en stor kontaktyta med slemhinnan som är rikligt blodförsörjd. Den största filtreringen av grövre partiklar görs av näshåren och mindre partiklar fastnar i det slem som täcker slemhinnan överallt i näsan.
Reningen fortsätter i de nedre luftvägarna och mindre partiklar blåses ut med utandningsluften. Luftstrupen förgrenar sig i brösthålan till de två bronkerna. Dessa leder till vardera lunga och övergår i mycket små luftrör. Inne i lungloberna förgrenar sig luftrören i allt mindre grenar, vilka till sist övergår i lungblåsorna där gasutbytet (syre/koldioxid) sker mellan luft och blod.
I gasutbytet sker den gasformiga avgiftningen via lungorna; hästen andas in syre, som tas upp av det arteriella blodet och andas ut koldioxid, som lämnas av det venösa blodet. Av det syre som upptas av lungblåsorna är 99 % bundet vid hemoglobin, vilket är ett protein som medverkar vid syretransporten. Syret binds vid järn som ingår i hemoglobinet. Järn är kanske mest känd för sin syrebindande förmåga.
Lungventilationen styrs från andningscentrum i förlängda märgen och där registreras förändringar i blodets pH (syra/basbalans). Därifrån utlöses signaler till en ändrad andning så att varje pH-förändring motverkas.
Lungorna reglerar tillsammans med njurarna surhetsgraden (pH-värdet) i vävnader och organ. Lungorna, tillsammans med huden, njurar och grovtarm är de fyra avgiftande organen.
Funderar du på att skicka in ett manprov så hittar du all information om hur du går tillväga här: MANANALYS