Hypotalamus reglerar hästens törstimpuls och njurarna reglerar urinutsöndring, elektrolytbalans och pH-balans. Tillsammans reglerar dessa organ hästens vätskebalans och vid elektrolytbehandling störs den naturliga funktionen.
För hästar som är i hård träning räcker det inte med en saltsten. Det kan ta flera dagar innan de själva, genom att kroppen aktiverar natriumsparade mekanismer, har kompenserat saltförlusten och därför behöver den ersättas.
Salt är den enda mineral som inte återfinns i tillräckliga mängder i hästens naturliga föda (bete/stråfoder) om den arbetar och svettas. Man bör därför ge hästen fri tillgång till saltsten (ren saltsten) inne som ute. Men även här får man vara på sin vakt och inte överdosera.
Att lära hästen dricka fysiologisk koksaltlösning verkar vara det bästa alternativet för att ersätta saltförlusten. Man kan börja med en svagare saltlösning.
Fysiologisk koksaltlösning består av 9 g vanligt koksalt per liter vatten, det ger samma koncentration som hos blodet. Givetvis skall hästen fortfarande erbjudas rent vatten i en hink vid sidan av koksaltlösningen.
Kväve bildas under nedbrytning av protein. Det utsöndras via urin i form av urea (ammoniak omvandlas till urea i levern och transporteras därifrån till njurarna). Ammoniak och kreatinin är slaggämnen från njurarna.
Kväve är en komponent av ammoniakbiprodukter. Ökad halt kväve i kroppen är toxiskt och kroppen eliminerar det via njurar och urinvägar. Hästen dricker mer vatten för att möta upp behovet av extra urinproduktion. Ökad vattenförlust orsakad av urinutsöndring av kväve påverkar alla hästar i ett hett klimat, särskilt en tränad atlet. Om proteingivan är hög är det extra viktigt med mycket vatten.
Kalium
En obalans i elektrolyterna kan uppstå om/när hästen kommer i en stressituation. I grovfoderanalyserna kan man se att kaliumvärdet är högt, alltså över 20 g/kg torrsubstans i nio fall av tio.
SJV säger så här: ”Målsättningen med kaliumgödsling är att nå lönsam skördeökning samt att upprätthålla tillfredställande kaliumtillstånd i marken." Vid stora odlingsgivor av kalium störs balansen med andra näringsämnen, speciellt magnesium och detta är extra påtagligt vid odling av vall med hög andel av gräs. Vid näringsupptaget konkurrerar kalium och magnesium om utrymmet vid transporten genom rotsystemet. Ju rikare tillgången är på kalium desto bättre måste magnesiumtillgången vara för att växten inte skall lida brist på magnesium. SJV säger vidare att; "upp till 30 g kalium/kg torrsubstans är inget problem för djuren.”.
Friska njurar klarar urskiljningen av kalium efter kroppens behov och nivå men det krävs fri tillgång till vatten för att hästarna skall klara av att utsöndra överskottet via urinen. Det finns naturligtvis ett behov av kalium, mineralet fyller en funktion det skall vi inte glömma.
UNDERSTÖDJER HÄSTENS SALTBEHOV
Himalayasalt är ett naturligt mineralrikt och obearbetat salt. Vi har berikat saltet med brännässla och persilja. Det är två örter som är understödjande för de inre sekretoriska organen och njurarna. Produkten är framtagen särskilt med tanke på hästars behov av salt och för hästar som tränas och svettas mycket.
Himalayasalt är från saltgruvorna i Himalaya, där det bryts från bergsväggarna för att sedan krossas och siktas.
Himalayasalt är alltså utvunna mineraler från deponerade bergarter. Det är ett naturligt mineralrikt och obearbetat salt som innehåller spårämnen och mineraler. Det är speciellt rikt på magnesium. Saltet har en lätt rosa färg vilket beror på järnhalten i de berg där det bryts.
Himalayasaltet består av ungefär 98 procent natriumklorid och två procent andra mineraler. Det innehåller makromineraler som till exempel kalcium och fosfor samt spårämnen som zink och selen.
Genomsnittligt mineralinnehåll/kg himalayasalt: Natriumklorid 970 g/kg, Kal-cium 2290 mg/kg, Kalium 2140 mg/kg, Magnesium 998 mg/kg, Kisel 183 mg/kg, Järn 33,4 mg/kg, Zink 4,46 mg/kg, Mangan 1,52 mg/kg, Fosfor 1,49 mg/kg
Nässla och Persilja
Forskningen visar nässlans goda effekt på njurarna. Nässlan är en verksam diuretika (vätskedrivande) och stimulerar urinering varvid uppkomst av njursten kan motverkas. Man bör tänka på att tillgodose vätskebehovet.
Så varför persilja? Växten innehåller antioxidanter samt flera olika mineraler som järn, kalcium och fosfor. Dessa ämnen bidrar till att till exempel fett, som kan vara ogynnsamt för njurarnas funktion, enklare bryts ner.