Samuel Hahnemann, homeopatins grundare

Homeopatins ursprung

Principen "Similia Similibus Curentur - lika skall med lika botas", det vill säga att en sjukdom bör behandlas med en substans som kan ge liknande symptom hos en frisk person som dem patienten lider av, det ligger till grunden för homeopati.

Hippokrates

Principen härrör från den grekiske läkaren Hippokrates som levde på 400- talet f Kr. Han kallas för "läkekonstens fader" eftersom han var den förste som trodde att sjukdomar berodde på naturliga krafter och inte på gudarnas påverkan.

Homeopatins grundare

Homeopatins grundare, Samuel Hahnemann, föddes i Dresden i Tyskland år 1755. Han studerade kemi och medicin vid universiteten i Leipzig, Erlangen och Wien. Hahnemann avlade sin läkarexamen i Erlangen 1779.

När Hahnemann arbetade med att översätta ett medicinskt verk, noterade han att de symptom som kinin orsakade i en frisk kropp, liknade de symptom som kininet användes för att lindra. Detta kom att leda till att han praktisk forskade inom området med utgångspunkt att bestämda substanser framkallar motsvarande fenomen i människans kropp.

Under en tjugoårsperiod kartlades verkningssättet hos ett sjuttiotal olika ämnen från växt-, djur och mineralriket. Friska personer fick prova på ett ämne i taget och alla reaktioner och symptom noterades.

År 1796 formulerade Hahnemann principen "Simila Similibus Curentur - lika skall med lika botas. 1810 offentliggjorde han sina forskningsresultat i verket "Organon".

Det var också Hanneman som arbetade fram den så kallade potenseringen.

Alternativa Nobelpriset till homeopat

George Vithoulkas föddes 1932 i Aten. Vithoulkas började studera homeopati i Sydafrika 1960 och fortsatte att studera vid olika homeopatiska högskolor i Indien. Han fick sitt diplom från Indian Institut of Homeopathy 1966.

George Vithoulkas återvände till Grekland 1967 och började praktisera homeopati samt undervisa en liten grupp intresserade läkare.

Den terapeutiska framgång som denna första grupp erhöll med sina behandlingar uppmärksammades så att "Athenian school of Homeopathic Medicine" kunde grundas 1970.

Den terapeutiska framgång som denna första grupp erhöll med sina behandlingar uppmärksammades så att "Athenian school of Homeopathic Medicine" kunde grundas 1970.

Vithoulkas undervisar nu i både Grekland och internationellt. Han fick det alternativa Nobelpriset (Right Livelihood Award) i oktober 1996 med motiveringen:

             "…för hans enastående bidrag till återupprättelse av homeopatisk kunskap och för hans tålamodiga arbete med att utbilda kunniga homeopater, vilket har givit homeopatin en plats inom vetenskapen som ett effektivt alternativ till andra medicinska skolor och traditioner…"

Homeopatiska läkemedel kommer från växt-, djur- och mineralriket

Processen vid beredning är mycket exakt. För medel som bereds av lösliga ämnen, som djur och växtextrakt, löses råmaterialet upp i en blandning som består av 90% ren alkohol och 10% destillerat vatten. Blandningen får stå i 2-4 veckor, den skakas då och då och silas sedan. Vätskan som blir kvar utgör "urtinkturen".

Olösliga ämnen, som mineraler, måste först göras lösliga genom en pulvriseringsprocess, varvid de mals tills de blir lösliga. De löses sedan upp och används på samma sätt som naturligt lösta ämnen.

Potensering

Inom homeopatin talar man om höga och låga potenser. Med låga potenser menar man sådana som ligger den vanliga allopatiska medicinen nära. Dom höga potenserna är sådana som avsevärt skiljer sig från dessa genom sin betydande spädning.

En potensering går till på så sätt att man tar 1 del av urtinkturen och späder med 10 delar alkohollösning eller vatten, därefter skakar man ca 100 gånger. Då har man fått D1. Från den spädningen och skakningen tar men 1 del och späder med 10 delar alkohollösningen eller vatten, skakar ca 100 gånger, då får man D2 osv. Efter D23, avogadros tal, finns inget av urtinkturen kvar utan det rör sig om ren energimedicin.

De homeopatiska potenserna anges dels genom en bokstav och dels genom en siffra. Bokstäverna är D och C. D anger att medlet i fråga är potenserad enligt en viss bestämd skala som grundar sig på tiotalet. Talet tio heter på latin Decem. C visar att potenseringen skett efter en skala som grundar sig på hundratalet. Hundra heter på latin Centum.

Gränsen mellan höga och låga potenser kan man säga ligger mellan D1 och D6, medelhöga upp till D30 och verkligt höga potenser är dom som ligger upp till CM (hundra tusen spädningar).

Olika former

De olika homeopatiska medlen tillverkas i olika former men mest vanligt är kanske dom små runda pillren, men man är inte bunden av dessa utan man kan tillverka medlen i form av:

• Dilution: Utspädd alkohol (oftast 10%) som man tar droppvis. Vissa substanser bör ligga i dilution.
• Trituration: Pulver som tas i mängder motsvarande piller eller droppar.
• Globuli: Det är dom vanliga runda små pillren tillverkade av  rörsocker.
• Tabletter: Tabletter som är pressad av laktos.

Läs mer om skillnaden mellan klassisk och klinisk homeopati