De olika näringsämnena i hästens foder

Hästen betar mellan 15-17 timmar per dygn

Hästen är ett växtätande djur och dess ursprungliga miljö var savann eller stäpp. När hästen levde i ett fritt tillstånd kunde den söka och äta av de örter den behövde för att uppfylla sitt näringsbehov. Idag är hästen beroende av människan för att få sitt näringsbehov tillgodosett. Detta har lett till att dagens hästar ofta ges olämpligt foder på grund av okunskap eller missriktat välvilja.

Alla hästar är individer med speciella näringsbehov och det är därför omöjligt att rekommendera en foderstat som passar alla hästar.

Hästägare bör söka kunskap om hur Hästens Matsmältningssystem fungerar och med denna kunskap som grund avgöra vad som är lämplig mat för en häst.

Konditionsrubbningar

”Ett foder kan inte bota en sjukdom”, men det är ett välkänt faktum att ett biologiskt anpassat foder till hästen förebygger sjukdom.

Fodrets grundstenar

Alla hästar behöver energi för dom normala kroppsfunktionerna och för att kunna arbeta. Energin får den från protein, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler och vatten och var och en av de olika näringsämnena är lika viktig för att hästen skall må bra.

Protein

Proteiner (äggviteämnen), byggs upp av ett tjugotal aminosyror. För att kroppen effektivt skall kunna ta upp och använda proteinet måste alla aminosyror finnas i rätta proportioner. En tillfällig brist på en aminosyra, det har ingen betydelse vilken, kan försämra de andras funktion.

Flera olika ämnen måste, för att kunna transporteras i blodet, vara bundet till olika protein, t ex hemoglobin som är en syretransportör räknas som transportprotein.

Nästan alla kroppens vävnader innehåller protein, men den största mängden finns i muskler, bindväv, blod och lymfa. I en häst som väger ca 600 kg räknar man med att ca 90 kg är protein.

Den största naturliga proteinkällan är gräs av olika sorter och välbärgat, tidigt skörda hö.

Gräs och hö ska räknas som basfoder och är det naturligaste fodret för en häst. Stråfoder ger fibrer, energi, protein, vitaminer och mineraler.

Klöver, som innehåller högre halter av protein (bl. a lysin) och kalcium, passar bäst för växande unghästar. Lysin är en aminosyra som är essentiell för växande djur.

Åt fullvuxna arbetande hästar är gräshö, t ex timotej-hö, bäst, det innehåller mindre protein än klöverhö.

Det är välkänt att protein stimulerar värmeproduktionen mer än något annat näringsämne. Det är också det mest mättande näringsämnet.

En vuxen häst bör äta en mängd stråfoder motsvarande ca 2,5-3 % av sin vikt per dag. Den ska ha fri tillgång eller utfodras minst 4-5 gånger per dag.

Om man fodrar hästen med för stor mängd kraftfoder tillgodogör den sitt energibehov av detta. Det medför att hästen inte äter tillräcklig mängd stråfoder. Detta kan leda till matsmältnings-störningar och kolik på grund av brist på fibrer.

En häst alstrar kroppsvärme när den bryter ner föda, framförallt stråfoder. Därför bör man öka hömängden vintertid och speciellt om man klipper sin häst.

Hästen stressar ner och kopplar av bättre om den har tillgång till stråfoder efter träning/tävling. När den tuggar stråfodret stimuleras också matsmältningen, som kan stanna upp eller störas av stress och kraftig ansträngning.

I förstklassigt hö finns det näringsämnen.  Efter en vinters lagring minskar innehållet till en bråkdel av det ursprungliga värdet som fanns vid skörden I dåligt foder finns det aldrig tillräckligt med näring.

Havre

Kolhydrater

Kolhydrater förser hästen till största delen med energi, det finns som stärkelse i spannmålsprodukter. Musklerna lagrar energi i form av fett som förbränns vid arbete. Behöver energitillförseln ökas ger man kraftfoder.

Havre som är det huvudsakliga kraftfodertillskottet innehåller ca 80 % kolhydrater. Det största näringsvärdet har hel havre.

Är havren av god kvalité hörs den när den rinner, t ex ur handen ner i bingen, glasyrlagret skall vara hårt och blankt. En liter havre bör väga ca 7 hg.

Hästen behöver socker för att bl a bakteriefloran i tarmen skall vara frisk. Melass och betfor är sockerrika och passar bra som tillskott, båda är mycket energirika.

Kolhydrater har en särställning i hästens kost. Glukos, den enklaste kolhydraten är essentiell (livsnödvändig - måste fås med kosten) för hjärnan, de röda blodkropparna och det växande fostret. Det är dessutom den främsta energikällan för musklerna vid fysisk ansträngning.

Kolhydrater är en livsviktig energikälla för hästen, men alla kolhydrater är inte lika -  hästen måste ha kolhydrater som passar det arbetsområde den har.

Stärkelse är ett kolhydrat liksom socker och vissa typer av fibrer. Stärkelse är naturens reservförråd som skapas av solen, koldioxid och vatten. Byggstenen i stärkelse är glukos.

Den enklaste formen av kolhydrater är en enkel sockermolekyl som kallas monosackarid (mono betyder en och sackarid betyder söt). Glukos är en monosackarid som finns i födan (som ren glukos eller som byggstenen stärkelse) och den vanligaste energikällan för cellerna.

Om två monosackarider kopplas samman blir resultatet en disackarid (di betyder två). Sackaros, eller vanligt strösocker, är en disackarid liksom laktos, mjölksockret. Disackarider har en positiv effekt på blodets insulinnivå.

Fett

Hästens naturliga födoämnen är inte feta, kanske det är orsaken till att hästen inte har någon gallblåsa. När gallan utsöndras hela tiden är den heller inte lika koncentrerad som när den lagras i en gallblåsa. Fettlagringen hade stor betydelse för vildhästen, det utgjorde reservenergi under de perioder hästen hade svårt att finna föda.

För hjärtat är fett den viktigaste energikällan och vid långvarig muskelverksamhet står fetterna för 90% av skelettmuskulaturens energibehov.

Fett utgör den viktigaste källan av energi i kroppen. Den totala mängd energi som finns i kroppsfettet är 30-60 gånger högre än energimängden som finns lagrad i form av kolhydrater.

Ca 70% av kroppsenergin i vila kommer från fett, och om hästen behöver extra fett, utfodra den då med havre som innehåller större fettmängd.

Hästen spjälkar effektivt fett förutsatt att den får det i små portioner. Om hästen får för mycket fett på en gång eller får fett/olja den inte kan spjälka går detta ner i grovtarmen varvid den hämmar cellulosajäsningen och orsakar en störd bakterieflora i grovtarmen.

Fett kan enbart förbrännas aerobiskt (med syre) och fett är det mest koncentrerade av alla näringsämnen.

Energiomsättningen

  • Vid olika typer av arbete utnyttjar kroppen olika energikällor. Muskler i vila använder fett medan andra organ använder glukos.
  • Vid snabb maximal ansträngning förbrukar musklerna först förråden av ATP och kreatininfosfat. Det räcker till 20 - 30 sekunders muskelarbete.
  • Efter den tiden använder musklerna kolhydrater som vid maximalt arbete utnyttjas genom anaerob (med syre) förbränning. Det räcker till 1 - 3 minuters arbete. 
  • Vid längre tids maximalt arbete förbränner musklerna fett och blodets glukos. Leverns glykogenlager mobiliseras och det räcker, beroende på graden av muskelarbete, mellan 20 minuter och ca 3 timmar. 
  • Vid muskelarbete över 3 timmar använder musklerna fettförbränning för så gott som hela energiproduktionen.
  • Om musklerna inte har tillräckligt med fett att förbränna används proteinerna som bränsle. Men ju mer invecklad energiproduktionen blir desto lägre blir prestationsförmågan.

Viktigt att tänka på

Om hästen utfodras med höga halter av fett/olja bör extra vitamin E, (se Vitosyl-E) ges som tillskott för att förebygga oxidation (härskning) av fettet i kroppen.

Vitaminer

Vitaminer är organiska ämnen som i små mängder är livsnödvändiga för organismen. Dom fungerar ungefär som tändstiften i en förbränningsmotor. En del vitaminer kan hästen bilda själv och en del måste tillföras med fodret.

Mineraler

Mineraler är grundämnen eller kombinationer därav. All materia består av grundämnen, även hästens uppbyggnad.

Himalayasalt berikat med nässla och persilja

Salt

Hästens kropp består till 60 - 70 % av vatten. Vätskeförluster som överstiger 10 % av kroppsvätskan är oftast livshotande för hästen. Vid mild uttorkning omkring 2 - 3 % har det blivit en förlängd kapilläråterfyllnadstid med torra slemhinnor. Andra tecken på uttorkning inkluderar minskad aktivitet i mag- och tarmkanalen och långsam återhämtning av hjärtrytmen. Men även en mild uttorkning kan påverka hästens kondition.

Om hästen är uttorkad med 5 % så ser ögonen insjunkna ut, hudens elasticitet har försvunnit och hästen verkar svag och slö.

Måttlig uttorkning med lätt minskning av det cirkulerande blodet orsakas av låga värden på kroppssalterna natriumklorid och kalium i blodet och då triggas inte törstimpulsen igång.

Genom att inte dricka förvärras uttorkningen.  Bara för att hästen inte vill dricka betyder det inte att den inte behöver vätska utan det kan vara på gränsen till en allvarlig elektrolytobalans och då kan den vara i behov av omedelbar intravenös vätske- och elektrolytersättning.

Ett natursalt

Himalayasalt är ett naturligt mineralrikt och obearbetat salt. Vi har berikat saltet med brännässla och persilja. Det är två örter som är understödjande för de inre sekretoriska organen och njurarna. Produkten är framtagen särskilt med tanke på hästarnas behov av salt och hästar som tränas och svettas mycket.

OBS! Ge inte elektrolytbehandling. Hästen har kapacitet att lagra de nödvändiga och livsviktiga elektrolyterna. Inälvorna på en frisk häst är en outtömlig elektrolytreservoar.

Elektrolytbehandling kan orsaka njursvikt genom att störa kalium/natrium balansen. För stora mängder salt i fodret gör mer skada än nytta.

Vatten

Efter syre är vatten den viktigaste näringsämnet för liv. Hästar kan leva i veckor utan mat men endast några dagar utan vatten.

Vatten skall betraktas som foder. En häst föredrar att dricka ljummet vatten. Ca ½ - 1 timme efter träning/tävling bör hästen ha tillgång till en eller två hinkar ljummet vatten för att kunna ersätta förlorad vätska.

Hästar vill dricka stora mängder vatten på en gång och dricker därför hellre vatten från hink. Ställ hinken på golvet så att hästen kan dricka från en naturlig position.

Hästar kan dricka över 40 liter vatten per dygn.

OBS! Automatiska vattenkoppar i stallen kan vara en anledning till att hästen inte dricker tillräckligt med vatten. Dessa system tillhandahåller ofta långsamt rinnande vatten som dessutom är för kallt.

Hästen bör ha rent vatten hela tiden. Vattenkonsumtionen minskar om vattnet är för kallt, för varmt och på annat sätt oaptitligt. Vattenhinkar, vattenhoar, vattenkoppar bör rengöras dagligen.

 

Tillagd i varukorgen