CRUSSE

CRUSSE

För 18 år sedan köpte jag en liten svart dvärgschnauzer. Crusse. När han var ca 1 år började hans päls bli gråaktig. Efter ytterligare ett par år var han oftare och oftare dålig i magen. Det mesta rann rakt igenom och gick inte att plocka upp från marken.

Det blev fler och fler besök på djursjukhuset, prover togs många gånger och olika sorter men de hittade ingenting som var fel.

Problemen blev bara värre. Jag funderade på att han inte skulle behöva lida mer. Då träffade jag en kvinna som sa till mig att skicka ett hårprov till Homeopathuset i Söderala.

Jag hade inget val, det var sista chansen.

När jag pratade med Therese som analyserat håret var det första hon sa – att han var lite halt, men det skulle han få piller för så han skulle slippa halta.

Det hon berättade sen förändrade hela familjens matvanor. Våran Crusse hade glutenallergi.

Jag fick medicin för att förbättra hans dåliga värden. Jag bytte ut hundfodret mot glutenfritt – det var inte lätt då, fanns bara 2 att välja på. Det har kommit betydligt fler sen. Vi slutade använda mjöl i matlagningen eftersom han ibland fick rester som ”start” när han skulle äta.

Jag tog kontakt med Djursjukhuset i Sundsvall igen och berättade vad jag kommit fram till och att han nu mådde bättre och bättre för varje dag.

Jag bestämde mig för att göra ”hälsokontroll” på djursjukhuset – där berättade de att de hittat fler hundar som hade glutenallergi, de hade inte letat på det tidigare.

Efter ett år fick han ytterligare en ”kur” för att återställa sina värden och bli piggare.

När han för två år sen fick somna in vara han 16 år och drygt 5 månader. Han har levt ett gott liv och hade alla tänder kvar, det är ovanligt på en så liten hundras.

Hans matte saknar honom fortfarande mycket men är väldigt tacksam för alla de trevliga år vi fick tillsammans.

Lena Stålebring

2013-10-31 00:45